244. ÅRETS SKIVOR 2011

1. JOSH T. PEARSON - LAST OF THE COUNTRY GENTLEMEN

2. FLEET FOXES - HELPLESSNESS BLUES

3. JONATHAN WILSON - GENTLE SPIRIT

4. MASTODON - THE HUNTER

5. MY MORNING JACKET - CIRCUITAL

6. GIRLS - FATHER, SON, HOLY GHOST

7. TOM WAITS - BAD AS ME

8. JAMES BLAKE - JAMES BLAKE

9. RAEKWON - SHAOLIN VS. WU-TANG

10. REAL ESTATE - DAYS

Ett mellanår fullt med kompetenta uppföljare. I princip inga överraskningar, inga bombande pentagons eller överhypade indieälsklingar. Skönt, kompentent, tryggt. Inte med på listan men; starka besked från Skinny Puppy, Ryan Adams och Anna Järvinen. Diggade också hänsynslöst Kurt Vile och Radioheads alster.

243. "UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS" - OLOF PALME-BIOGRAFIN

Det var med en ytterst begränsad kunskapsamling om Olof Palme som jag gav mig i kast med Henrik Berggrens maffiga biografi om en av Sveriges viktigaste (och kanske största) politiker. Dess 7oo sidor och fysiska tyngd avskräckte mig till en början; även Berggrens språk som kräver synonymordböcker för icke-språkvetaren fick mig att tvivla inför mitt bokval till en början.

De hundra första sidorna är rätt tuffa, men där någonstans börjar det ta sig och utvecklar sig till en gedigen kunskapsspridare. Det är här man kan börja snacka om intressant. Det först här vi veta något om politik.
Jag tänker inte återge Palmes historia, den är alldeles för komplex och några få rader blir bara förvirrande. Läs istället, även du som är ett "borgarsvin" (Ett svin som bor i en borg) kan uppskatta den här boken.

242. GLASVEGAS OCH FRAMÅT

Vi vänder inte upp och ned på livet, och vi går vidare, inget händer, och jag sitter här bakom stängda dörrar och kollar ut genom fönstret. Skulle vilja komma längre men sitter fast, utan inspiration, vettiga tankar, liv, något att tugga på. Glasvegas fantastiska "Euphoria, take my hand" i lurarna, men jag sitter likt förbannat fast. Våren är här nu.

241. "NEW YORK-TRIOLOGIN" AV PAUL AUSTER

Jag har förvillats bort förr (främst i filmer, läs; "Naked Lunch"), men Paul Auster försöker verkligen med allt, jag menar allt, i denna svit. New York-triologin är egentligen samlingsnamnet på tre kortare romaner; "Stad av glas" (1985), "Vålnader" (1986) och "Det låsta rummet" (1986). Den röda tråden för dessa är New York och detektivarbete. Jag tänker inte skriva mer om handlingen än så, det här är en klassiker och för min egen del ser jag inget värde i att analysera sönder något som jag själv inte vill analysera. Just nu är triologin som ett litet mysterium i mitt huvud och jag vill låta det så förbli.

240. KUNG

tycker inte om när du river ned väggarna
som bildar gränderna
där jag strövar omkring i min värld
måhända drömvärld
och är kung i mitt alldeles egna land.

239. "KVINNOR" AV STEINAR BRAGI

Att skilja skåpmat från vinsås är som lättast då man först kommit i kontakt med skåpmaten och sedan vinsåsen. Fallet “Att älska som en porrstjärna” (av Jenna Jameson och Neil Strauss) och Steinar Bragis “Kvinnor” är ett sådant fall. Om man ska gå efter att, bakom den mest sofistikerade titeln gömmer sig den mest sofistikerade boken, bör den sistnämnda då vara vinsåsen. Det är just det den är, men inte av någon annan anledning än de faktum att det är en fantastiskt bra bok.

När jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om “Kvinnor” tyckte jag att jag var finurlig om jag skulle jämföra boken med någon David Lynch-film, men självklart fan att den första recension jag läser (SvD) jämför med Lynch! Så jag tänker inte ta några genvägar med risk att hämna i copy-träsket.

“Kvinnor” är ingen självklar bok och har därför ingen självklar handling. Eva följer efter sin pojkvän, eller forne pojkvän, från New York till sitt födelseland Island. Där får hon låna en lyxlägenhet av en kontakt om hon i gengäld tar hand om vissa enklare saker som att ta hand om katten. Boken börjar mest som en stämningsfull kvinnoskildring om att komma tillbaka till sin rötter och samtidigt få svar på vissa filosofiska frågor. Och om konst, som är ett centralt ämne för de flesta karaktärer i boken. Men allt som man trodde sig veta och förstå visar sig sedan vara fel och något annat. För att inte avslöja för mycket om handlingen skulle jag vill beskriva boken lite kort som, Big Brother fast med äkta klaustrofobi, spänning och djup.

Jag önskar jag hade antecknat lite i marginalerna men jag kan säga så här, att det finns så mycket anteckningsvärt att man skulle kunna göra en hel citatbok baserad på “Kvinnor”. Det säger väl en del om dess läsvärdhet.

238. "DEN TRETTONDE HISTORIEN" AV DIANE SETTERFIELD

Ibland måste man ge sig an lite lättläsning för att vila hjärnan ett slag. "Den trettonde historien" är en sån typ av bok. Inga Lynchgåtor och Dostojevkijkrångel med namn utan ren och skär billig underhållning. Och det är uppskattat ibland, även om jag fler än en gång rynkade på näsan och tyckte en lösning på en intrig var lite väl billig eller ologisk. Samtidigt är det en mycket trevlig historia om Margaret som jobbar på sin fars antikvariat, som får erbjudandet om att skriva en mycket känd författarinnas biografi. Margaret dras in i historien om en familj och deras stora gamla hus och allt som händer där och blir mer och mer personligt indragen. Och det är det som får mig att fundera lite; varför slita sitt hår för någon annans öde och till och med riskera sin egen hälsa? Känns lite uppenbart att detta används för att göra en bra historia. Men det är något man kan leva med, trots allt finns det en del spänning och även en del smarthet. Förvänta dig dock ingen nobelprislitteratur.