242. GLASVEGAS OCH FRAMÅT

Vi vänder inte upp och ned på livet, och vi går vidare, inget händer, och jag sitter här bakom stängda dörrar och kollar ut genom fönstret. Skulle vilja komma längre men sitter fast, utan inspiration, vettiga tankar, liv, något att tugga på. Glasvegas fantastiska "Euphoria, take my hand" i lurarna, men jag sitter likt förbannat fast. Våren är här nu.