KID SYLVIA

244. ÅRETS SKIVOR 2011

2011-12-31T09:03:00.005+01:00

1. JOSH T. PEARSON - LAST OF THE COUNTRY GENTLEMEN

2. FLEET FOXES - HELPLESSNESS BLUES

3. JONATHAN WILSON - GENTLE SPIRIT

4. MASTODON - THE HUNTER

5. MY MORNING JACKET - CIRCUITAL

6. GIRLS - FATHER, SON, HOLY GHOST

7. TOM WAITS - BAD AS ME

8. JAMES BLAKE - JAMES BLAKE

9. RAEKWON - SHAOLIN VS. WU-TANG

10. REAL ESTATE - DAYS

Ett mellanår fullt med kompetenta uppföljare. I princip inga överraskningar, inga bombande pentagons eller överhypade indieälsklingar. Skönt, kompentent, tryggt. Inte med på listan men; starka besked från Skinny Puppy, Ryan Adams och Anna Järvinen. Diggade också hänsynslöst Kurt Vile och Radioheads alster.

243. "UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS" - OLOF PALME-BIOGRAFIN

2011-05-21T20:27:00.004+02:00

Det var med en ytterst begränsad kunskapsamling om Olof Palme som jag gav mig i kast med Henrik Berggrens maffiga biografi om en av Sveriges viktigaste (och kanske största) politiker. Dess 7oo sidor och fysiska tyngd avskräckte mig till en början; även Berggrens språk som kräver synonymordböcker för icke-språkvetaren fick mig att tvivla inför mitt bokval till en början.

De hundra första sidorna är rätt tuffa, men där någonstans börjar det ta sig och utvecklar sig till en gedigen kunskapsspridare. Det är här man kan börja snacka om intressant. Det först här vi veta något om politik.
Jag tänker inte återge Palmes historia, den är alldeles för komplex och några få rader blir bara förvirrande. Läs istället, även du som är ett "borgarsvin" (Ett svin som bor i en borg) kan uppskatta den här boken.

242. GLASVEGAS OCH FRAMÅT

2011-04-05T20:26:00.002+02:00

Vi vänder inte upp och ned på livet, och vi går vidare, inget händer, och jag sitter här bakom stängda dörrar och kollar ut genom fönstret. Skulle vilja komma längre men sitter fast, utan inspiration, vettiga tankar, liv, något att tugga på. Glasvegas fantastiska "Euphoria, take my hand" i lurarna, men jag sitter likt förbannat fast. Våren är här nu.

241. "NEW YORK-TRIOLOGIN" AV PAUL AUSTER

2011-02-27T07:15:00.005+01:00

Jag har förvillats bort förr (främst i filmer, läs; "Naked Lunch"), men Paul Auster försöker verkligen med allt, jag menar allt, i denna svit. New York-triologin är egentligen samlingsnamnet på tre kortare romaner; "Stad av glas" (1985), "Vålnader" (1986) och "Det låsta rummet" (1986). Den röda tråden för dessa är New York och detektivarbete. Jag tänker inte skriva mer om handlingen än så, det här är en klassiker och för min egen del ser jag inget värde i att analysera sönder något som jag själv inte vill analysera. Just nu är triologin som ett litet mysterium i mitt huvud och jag vill låta det så förbli.

240. KUNG

2011-02-13T19:45:00.002+01:00

tycker inte om när du river ned väggarna
som bildar gränderna
där jag strövar omkring i min värld
måhända drömvärld
och är kung i mitt alldeles egna land.

239. "KVINNOR" AV STEINAR BRAGI

2011-01-24T18:38:00.007+01:00

Att skilja skåpmat från vinsås är som lättast då man först kommit i kontakt med skåpmaten och sedan vinsåsen. Fallet “Att älska som en porrstjärna” (av Jenna Jameson och Neil Strauss) och Steinar Bragis “Kvinnor” är ett sådant fall. Om man ska gå efter att, bakom den mest sofistikerade titeln gömmer sig den mest sofistikerade boken, bör den sistnämnda då vara vinsåsen. Det är just det den är, men inte av någon annan anledning än de faktum att det är en fantastiskt bra bok.

När jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om “Kvinnor” tyckte jag att jag var finurlig om jag skulle jämföra boken med någon David Lynch-film, men självklart fan att den första recension jag läser (SvD) jämför med Lynch! Så jag tänker inte ta några genvägar med risk att hämna i copy-träsket.

“Kvinnor” är ingen självklar bok och har därför ingen självklar handling. Eva följer efter sin pojkvän, eller forne pojkvän, från New York till sitt födelseland Island. Där får hon låna en lyxlägenhet av en kontakt om hon i gengäld tar hand om vissa enklare saker som att ta hand om katten. Boken börjar mest som en stämningsfull kvinnoskildring om att komma tillbaka till sin rötter och samtidigt få svar på vissa filosofiska frågor. Och om konst, som är ett centralt ämne för de flesta karaktärer i boken. Men allt som man trodde sig veta och förstå visar sig sedan vara fel och något annat. För att inte avslöja för mycket om handlingen skulle jag vill beskriva boken lite kort som, Big Brother fast med äkta klaustrofobi, spänning och djup.

Jag önskar jag hade antecknat lite i marginalerna men jag kan säga så här, att det finns så mycket anteckningsvärt att man skulle kunna göra en hel citatbok baserad på “Kvinnor”. Det säger väl en del om dess läsvärdhet.

238. "DEN TRETTONDE HISTORIEN" AV DIANE SETTERFIELD

2011-01-11T12:46:00.000+01:00

Ibland måste man ge sig an lite lättläsning för att vila hjärnan ett slag. "Den trettonde historien" är en sån typ av bok. Inga Lynchgåtor och Dostojevkijkrångel med namn utan ren och skär billig underhållning. Och det är uppskattat ibland, även om jag fler än en gång rynkade på näsan och tyckte en lösning på en intrig var lite väl billig eller ologisk. Samtidigt är det en mycket trevlig historia om Margaret som jobbar på sin fars antikvariat, som får erbjudandet om att skriva en mycket känd författarinnas biografi. Margaret dras in i historien om en familj och deras stora gamla hus och allt som händer där och blir mer och mer personligt indragen. Och det är det som får mig att fundera lite; varför slita sitt hår för någon annans öde och till och med riskera sin egen hälsa? Känns lite uppenbart att detta används för att göra en bra historia. Men det är något man kan leva med, trots allt finns det en del spänning och även en del smarthet. Förvänta dig dock ingen nobelprislitteratur.

237. SANTA JUSTINA!

2011-01-04T19:13:00.001+01:00

jag lämnade kvar dom billiga vinerna i flytten
och tog en kölapp till ett finare sällskap
men fan fick jag
och nu sitter jag här med en ostämd gitarr.

236. ÅRETS ALBUM 2010

2011-01-01T19:30:00.003+01:00

1. MIDLAKE - THE COURAGE OF OTHERS
2. ARIEL PINK'S HAUNTED GRAFFITI - BEFORE TODAY
3. BEACH HOUSE - TEEN DREAM
4. MGMT - CONGRATULATIONS
5. HÅKAN HELLSTRÖM - 2 STEG FRÅN PARADISE
6. THE DRUMS - THE DRUMS
7. KANYE WEST - MY BEAUTIFUL DARK TWISTED FANTASY
8. ANTONY & THE JOHNSONS - SWANLIGHTS
9. HOT CHIP - ONE LIFE STAND
10. ARCADE FIRE - THE SUBURBS

235. ÅRETS LÅTAR 2010

2010-12-18T19:32:00.005+01:00

Årets 30 bästa låtar. Tror jag, några tillkommer och försvinner varje dag, men ikväll bestämde jag mig för att sätta punkt. Vad som är säkert, är att detta är trettio väldigt bra låtar! Längst ned finns även en länk till dessa på Spotify.

Syket - Let it heal.
Cee-Lo Green - Fuck you.
Midlake - Acts of men.
Crystal Castles feat. Robert Smith - Not in love.
MGMT - It's working.
Beach House - Lover of mine.
Ariel Pinks Haunted Graffiti - Bright lit blue skies.
The Drums - Best friend.
Johnossi - What's the point.
Niki & The Dove - DJ, ease my mind.
Håkan Hellström - Saknade te havs.
Shit Robot - Losing my patience.
Spragga Benz & Jazmine Sullivan - Stays the same.
Joel Alme - If you got somebody waiting.
Me And My Army - Me and my army.
Säkert! - Fredrik.
Interpol - Lights.
Aloe Blac - I need a dollar.
Hurts - Wonderful life.
Duffy - Well, well, well.
Axwell feat. Errol Reid - Nothing but love.
Salem al Fakir - Keep on Walking.
Oskar Linnros - Från och med du.
Vampire Weekend - White sky.
Glasser - Home.
Junip - Always.
Kanye West - Runaway.
CEO - Some with me.
Kite - A little more chance.

http://open.spotify.com/user/kilbrand/playlist/45OWBJQNuWSLmPuOiws6Se

234. VECKANS LÅT: GIRLS

2010-12-04T20:03:00.003+01:00

"Laura" med Girls (Album, 2009). Girls har legat och pyrt i bakgrunden sedan deras ankomst förra året. Men jag har varit slapp, till och med så slapp att jag missade dem på Way Out West nu i somras (vi var och hämtade vår öl). Den här popdängan, som känns brittpop á la 1995 till 1997 med inslag av amerikansk indie - tänk; pavement - får mig att digga hårt och drömma mig bort ett slag, bort till tider då allt var oansvar och fest.

233. VECKANS LÅT: SYKET

2010-11-21T10:47:00.004+01:00

SYKET - Let it heal (Fish Band EP, 2010). Upptäckte denna låt genom p3 för kanske två veckor sedan och detta umeåband har spelat i mitt huvud sedan dess. Det är melankolin från svunna tider som tilltar mig. På något sätt dras jag tillbaka till tonårsångesten och alla ensamma nätter med The Cure, Nick Cave och Depeche Mode som mitt enda sällskap. Syket spelar förvisso popmusik med blås- och keyboardinslag men kör även soulbongos. "Let it heal" är en av årets låtar och nu är det bara att sätta sig med rödvinet och invänta debutplattan.

232. INFÖR "ÅRETS SKIVOR"

2010-11-18T12:28:00.004+01:00

Det har varit ett väldigt starkt skivår, så i år blir det riktigt trevligt att sätta ihop en lista i slutet av året. Jag tänker inte rabbla allt som jag jag själv fastnat för i år men jag måste ändå nämna några. Beach House har släppt ett alldeles bedårande vackert album där varje låt spelar roll. Ariel Pink's Haunted Graffiti skärpte ljudkvalitén och har i år släppt årets åttiotalsplatta. Ett band som jag precis upptäckt och som jag hoppas släpper skiva i år är Syket. Kolla upp dem på Spotify om du gillar melankolisk Broder Daniel-pop. Håkan Hellström är som oftast oundviklig när han släpper skiva. Och så funderar jag på Glasser som är mer än lite intressant.

Min lista kommer någon gång efter jul!

231. KONG!

2010-11-16T12:25:00.001+01:00

Donkey Kong Country Returns till Nintendo Wii verkar kul. Jag vill köpa det. Men så har jag lite andra spel att spela igenom...

230. VECKANS LÅT: SOUNDTRACK OF OUR LIVES

2010-11-13T08:53:00.003+01:00

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES - "Second life replay" (2009). Blev lite avis då Andreas fick TSOOL's album "Communion" förra året - i present - eller om det var julklapp. Jag har ju egentligen älskat detta band sedan debuten 1996, men när skivan kom var inte min ekonomi så stark så jag var tvungen att lägga den på ignorerahyllan. Fyndade dock plattan härom veckan och det är inget jag ångrar. På albumets första skiva finns låten "Second life replay" som är det närmsta den stora känslan man får ifrån de flesta låtarna från debutskivan sedan just debuten; släppig rock som utmynnar i psykadelika. När jag säger att den går på replay så är jag faktiskt inte rolig på ett ironiskt vis.

229. TID

2010-11-11T12:14:00.001+01:00

Synd att det inte alltid hade kunnat vara helg så att man skulle kunna göra vad som helst när som helst. Nu är man mest trött den lilla lediga tid man har.

228. FACKLIGT MÖTE

2010-11-09T12:26:00.001+01:00

Det var fackligt möte på kneget igår. GS. Då fackmannen gick in på politik å de rödgrönas fördel upprördes det vissa känslor bland ett antal anställda. Tyckte det var rätt löjligt då facket och de borgeliga aldrig varit ett radarpar precis.

227. 2 STEG FRÅN PARADISE

2010-10-23T08:29:00.003+02:00

Håkan Hellström är min ungdoms soundtrack och hjälte. Tio år efter debutalbumet känns han lika anlägen som alltid - även om jag inte var ett stort fan av "För sent för Edelweiss", som ändå är en bra skiva. Nu är han dock tillbaka i en formtopp igen. "Saknade te havs" - en av a-sidorna på singeln - är enligt mig en av hans bästa låtar någonsin. Det är avsaknaden av den direkta hitkänslan som tilltalar mig. "Jag vet vilken dy hon varit i" är också fruktansvärt bra. Det är liksom: SEXTIOTAL. Och självklart; "River en vacker dröm". Den stora hiten, den nya klassikern.
Jag har inte lyssnat på något annat än den här plattan sen jag köpte den för en vecka sedan. Jo, ok några låtar på Spotify, och Beach Houses "Teen dream", men, inget annat får mig att digga så mycket som Håkan Hellström.

226. BOKSLUT REINFELDT

2010-10-16T08:03:00.005+02:00

Den senaste tiden har mycket handlat om politik (läsning i diverse dagspress och diskussoioner i diverse forum). I händelse av detta stresssurfade jag in på Bokus och beställde lite politisk litteratur. Boken "Bokslut Reinfeldt" var en av dem; cirka 200 sidor lång kritik om Reinfeldt och hans regering. Folk skulle säkert kalla det här propaganda, men jag vill påstå att detta är uppradande av fakta och statistik. Bessewissern skulle säkert i sin tur hävda att denna fakta och statistik är vinklad till "vänsterns" fördel.

Men så värst mycket behöver man ju inte vinkla till statistiken för att ge fördelar till vänstern. Jag är en av dem som tycker Alliansen har gjort ett bedrövligt jobb, och det verkar också författarna till den här boken tycka. Boken radar upp fakta, statistik och diverse framtida scenarion för att ge läsaren ett helhetsperspektiv. Detta är gjort på ett relativt intressant sätt, men på sina ställen kan det bli lite stelt och ibland upprepande. Hur lätt det nu är att göra poesi av politik. Självklart rekommenderar jag boken för alla som vill ha lite insikt och en annan synvinkel (till skillnad från högermedia) på dessa senaste fyra åren. Men för de redan insatta är detta repetion.

225. VECKANS LÅT: ARIEL PINK

2010-09-25T06:57:00.007+02:00

"Envelopes another day" med Ariel Pink (Eller Ariel Pinks Haunted Graffiti - tidigare hette en skivserie H.G., nu verkar hans band heta så...). Jag har aldrig varit med om något liknande. I år släppte Ariel Pink tokhyllade plattan "Before today" och jag föll ju såklart direkt efter att ha hört skivans första "riktiga" låt (spår 2). Det som gjorde att jag ens lyssnade var att jag kom på att Sonic skrivit om honom, jag tror det var 2007. Och fick då för mig att han sysslade med heminspelade indierock med synthar. Jag kanske hade lite fel, men jag var rätt nära. Pink har fastnat i skarven mellan slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet och kör sin musik genom en gammal bandare för att verkligen skicka sin musik bakåt ljudmässigt.
Den här låten är från albumet "The Doldrums", inspelat runt 2003, men släppt ganska nyligen och har nog den sämsta ljudkvalite jag någonsin hört - men är samtidigt årets album som inte är från i år. Skivan finns tyvärr inte på Spotify, men det finns en hel del låter från skivan på YouTube.

224. VECKANS LÅT: BEACH HOUSE

2010-08-27T05:15:00.005+02:00

'

"Walk in the park" med Beach House. Kanske egentligen inte gruppens bästa låt, men skivan den är med på - "Teen dream" - är så full av bra musik att jag blir alldeles snurrig. Dessutom passar videons känsla så bra ihop med låtens melankoliska tongångar. Förstaplatsen på min årsbästa lista bör vara räddad.

223. SPOTIFYS NUVARANDE BRISTER

2010-08-22T06:45:00.009+02:00

Läste häromsistens en krönika där det nämndes att dagens ungdomar snarare hört talas om

The Beatles än hört dem. Skivbolagets val att utesluta dem på Spotify och, tror jag, iTunes, har gjort att dagens ungdomar som inte köper skivor inte känner till musiken som inte finns där särskilt bra. Bob Dylan är ytterligare en av artisterna som inte finns på Spotify (bara i minimal form som inte räknas), och hur ska man kunna göra komplett spellista utan honom?

Spotify är en bra gratistjänst, så långt kan jag sträcka mig, men när jag tänker efter och undersöker dess brister, märker jag att de bara skrapar på ytan.

Här är en lista över brister och en del artister får stå för exemplen.

Bob Dylan. En skitdålig liveskiva och några medverkanden på samlingsskivor. Skrattretande dåligt när vi snackar om världens viktigaste artist som ändå har kanske hundra officiella släpp.
The Beatles. Se ovan. Tillägg: det skapar hål i dina låtlistor och visioner.
Grizzly Bears fantastiska "Veckatimest" från 2009. Låter kanske som en oväsentlig "miss", eftersom du kanske inte vet vilka det är? Men. Spotify är ett nytt fenomen och borde därför täcka nya band som dessutom släppt mycket omtalade skivor (De hyllades nästan överallt när skivan kom förra året). Visst om mindre kända sjuttiotalsband inte representeras, men het indie som vänder sig till Spotifys största målgrupp (som lyssnar på bra musik).
Arcade Fires "The Suburbs" och Tracey Thorns "Love and its opposite" saknas. Ett känt band och en känd release (Hyllad! Hyllad! Hyllad). Visserligen släppta 2:e augusti respektive 14:e maj (i fysisk form) - inte allt för längesedan - men detta gör att skivreleaserna för vissa flyttas fram.
Spotify styr ditt lyssnande. Hur många gånger har du inte sökt på en artist för en viss låt och har förvisso fått fram låtar med artisten, men inte just den låten, fast då du ändå vill lyssna väljer du en av låtarna i sökresultatet?
Årtalen! Aha dom släppte tio album 2009.

Den dagen Spotify blir komplett skulle jag kunna tänka mig betala en slant för skiten, nu påmminer det mer om när man ligger i soffan och slötittar och växklar mellan ettan och tvåan och ettan och fyran och ettan...

222. DEN HÅRDA VÄGEN

2010-07-28T19:20:00.004+02:00

Hur ska man bära sig åt för att lyckas springa 2,1 mil när man är såpass otränad som jag är? Det hjälper inte att sitta på sin feta häck och lyssna på The Drums iallafall. Rövmuskler! Skämt å sido; tränat två dagar i rad och har nu någon slags vilodag. Imorgon blir det upp för skidbacken som i måndags. Häng på för fanken.

221. DER FREIE WILLE

2010-07-27T23:44:00.004+02:00

"Den fria viljan" - eller som den heter på tyska - "Der freie wille", är en film som ikväll slog ut mitt förnuft. Ordet "kontroversiellt" nämns på omslagets baksida och det är det första ord jag vill skriva i samband med filmen. Redan från början slängs man in i vansinnet då filmen huvudperson Theo får ett raseriutbrott på jobbet och sedan ger sig iväg för begrava sin ilska genom att våldta första bästa tjej.

Efter fängelsevisiten på nio år verkar Theo frisk, men han får ständigt kämpa för att inte falla för frestelsen. Parallellt handlar filmen också om tjej som senare ska komma att bli Theos närmsta vän efter några dagar hat-kärleks-möten.

Det som slog ut mitt förnuft var följande: Allt ser väldigt realistiskt ut. Könsdelar visas i alla dess former, dock på en sådant sätt att man bara ska bli äcklad och bara i väl valda scener. Theo är en av de mest psykiskt störda karaktärer jag bevittnat i en film. Filmen är en orgie i förfall och livets plågor. Filmen slutar så bedrövligt sorgligt att det inte går att beskriva med ord.

2 timmar och 44 minuter tysk konst.

220. GBG NÅGRA MIL

2010-07-23T21:46:00.003+02:00

Jag hade lovat mig själv att springa Göteborgsvarvet i år men då jag tränade alldeles för dåligt och käkade mig fet, har jag satt upp ett nytt mål; 2011! Det är bara att ge sig ut antar jag, glömma det jobbiga, fokusera och sluta sitta inne och lipa för lite ont i fötterna.

Om det är någon som är på så är det bara att höra av dig. Mitt första träningspass inför detta blir imorgon i skidbacken. Call me bitches.

219. TEMPERATUREN

2010-07-17T06:13:00.001+02:00

Sommaren är här och jag jobbar. Känns bra, kul, intressant och givande. Så just nu finns det inte så mycket tid. Förutom det, har man ju barn och en säsong av Dexter.
Och så är det varmt.

218. C++

2010-06-27T09:21:00.003+02:00

Idag avslutar jag en månads distanskurs i ämnet C ++, som troligtvis inte kommer ge mig mer än G. C++ är svårt, riktigt svårt. Iallafall, som för mig, som inte har läst matte på sju år. C++ är nämligen väldigt mycket matte; kan man inte matten så funkar det helt enkelt inte. Visserligen har jag inte svårt för matte, men eftersom matten bara är en del av kod som är ganska svår att komma ihåg så blir detta i kombination rätt så knivigt.
Dock känner jag inte att svårighetsgraden var det största hindret, utan det värdelösa studiematerial som gavs. Materialet fungerade ungefär så här (per kapitel): Lite faktatext, två-tre exempel med grundlig men lite förvirrande föklaringar, och sedan i slutet mellan tre och åtta övningsuppgifter. Problemet med övningsuppgifterna var att de i det flesta fall inte ens togs upp i studiematerialet utan jag var tvungen att leta på nätet och slå i andra böcker.
Samma princip gäller nu när jag idag ska lämna in slutinlämningen. I G-uppgiften fanns några grunder studiematerialet, men "slutklämmen" fick jag läsa mig till i en annan bok och löste det hyfsat måste jag säga. VG-uppgiften är mer komplex och man kan verkligen inte med hjälp av studiematerialet lösa detta (inte heller bara slå upp). Jag har googlat och lusläst i en tjock uppslagsbok, och visst jag hade väl hittat lösningen någon gång, men på en vecka blev det lite tight och jag har inte lyckats lösa uppgiften.

Så nu är frågan om man vill läsa b-kursen.

217. "SNÖNS RIKE" av YASUNARI KAWABATA

2010-06-07T09:04:00.007+02:00

Att ha läst 1968 års nobelpristagare i litteratur har gett mig både inspiration och en viss avsmak. Dock är detta en fin poetisk framställning av japansk kultur och en ren orige i prosa när det gäller både natur- och människobeskrivningar.

Som ni ser till höger under "senast lästa böcker" så har jag gett den här boken ett betyg, men att betygsätta en bok är rätt löjligt (tycker dock det är Roligt att betygsätta), en bok är så full tolkningsmöjligheter. Och den här boken är verkligen inget undantag. Den här boken är så full av oskrivna rader och krav på gigantisk fantasi hos läsaren att man nästan känner sig som en medförfattare.

Till en början släppte Yasunari Kawabata historien i delar (troligtvis i någon tidning), men en omarbetad och slutlig utgåva kom 1948. Till Sverige kom boken först tio år senare (1957 för att vara exakt). Den utgåva jag läst är från 1968 och kom samma år som mannen fick nobelpriset i litteratur.

Till historien: Shimamura, en välbärgad medeålders man, beger sig till en kurort av någon anledning som inte framgår helt klart, men kanske för att komma bort från sin hustru. Kurorten är bergbeläget på en ö, och något som är väldigt centralt i historien är all snö!

Shimamura blir iallafall förtjust i en ung geisha och hela boken är en sån där historia om två människor med "jag hatar dig, jag älskar dig"-relation. Dock verkar Shimamura vara lika känslosam som en sten, iallafall verbalt.

Boken är för det mesta underbar, men på många ställen får man gissa sig till vad som händer, och det kan emellanåt bli frustrerande. Hur poetiskt det än är. Och hur vackert allt än beskrivs.

Tycker dock det är ett intressant stickprov ur utländsk litteratur som beskriver sin egen kultur lite mer på djupet.

216. THE DRUMS!

2010-06-05T21:17:00.008+02:00

The Drums spelar fräsch åttiotalspop och kan lätt vara mitt senaste favoritband.

Av en ren slump gjorde jag en sökning på The Drums på Spotify och hittade en hel del smågodis. Deras album fick fem av fem av aftonbladet och det låter som om de vill göra världens bästa popsånger. Jag lär återkomma i ämnet The Drums. Se videon nedan om du tror jag snackar skit.

215. EN RUBRIK

2010-06-03T22:44:00.004+02:00

Sommarens intåg på hemmplan innebär berusande utomhusaktivitet och solbrända armar. För sommaren kom ju i år också.

2010 helt plötsligt, och jag som minns 1995 som igår. Det var sommar då också och vi hade flyttat till Ulricehamn, och stan kändes liten, men ändå stor, och jag tappade bort mig på väg hem från stan. Jag minns att jag passerade Götaplatsen och svetten rann. Det var en väldigt varm sommardag.
15 år sedan. Det är så att jag inte vet vad jag ska ta vägen, hjärnan exploderar, det finns så mycket att berätta, så många uttryck som måste ut. Trots detta har man väl missat cirka nittionio procent av det man hade kunnat uppleva.
Men nu är vi då här och står och stampar fot och är nyfikna på detta årets sommar; kommer det bli någon grillning? festival? något att ta med i den kommande biografin?
Från mitt hjärta: I år känns faktiskt värmen och solen och sommaren härlig. Tror inte jag kännt så sedan, tja, 1994 kanske. Sommaren 1995 tog väl kål på mig.

NOTIS: Det mesta händer i städerna. Det vackraste på landet. (Känner du smöret?).

214. NOSTALGI: ODDWORLD STRANGER'S WRATH

2010-05-27T22:19:00.005+02:00

Ett Xbox-spel från 2005 kanske inte kan kallas nostalgi, så vi säger väl ny-nostalgi. Likväl; "Strangers Wrath" är en sann klassiker som helt oförtjänt börjar glömmas bort helt, antagligen för att Xbox i dagens spelklimat inte är så hett. Och som jag förstår det så är Xbox-fanboysen inga nostalgiker. Så en påminnelse torde vara på sin plats.

2005 dövde jag och min vän Andreas våra (iallafall mina) sorger i tv-spel. Spelsessionen med "Oddworld - Stranger's Wrath" minns jag bäst. Inte för att jag kan komma upp med något konkret om just spelet, det är liksom helt klart ett väldigt bra spel, med fin grafik, bra story, snygg inraming, allt det där - jag minns liksom inte tillräckligt för att beskriva spelet särskilt ingående - men det jag minns är själva dagarna vi satt och liksom sögs in i en värld, långt bortom vår egen. Jag kan bara tala för mig själv, men de dagarna befann jag mig nog mer i spelet än i den "verkliga" världen. Och vi hade det väldigt trevligt där vi satt i soffan. Med de röda tapeterna bakom oss.

Nåväl, jag ska sluta där. Det här spelet symboliserar iallafall en viss tid, en viss period, och det vore konstigt om jag inte nämnde det i ett inlägg då nostalgi-inläggen kommer hagla på den här bloggen framöver.

213. ERASURE

2010-05-26T22:15:00.008+02:00

Ofta hånade, bespottade och klassade som skit. Andy Bell och Vince Clarke har inte haft det lätt. För trots framgångar på singellistor och en trogen skara fans, har de egentligen alltid varit de där killarna som det är roligt att klanka ned på.
Erasure kom först in i mitt medvetande runt 1994 med singeln "Always", men det var inte först förrän runt 2001 som jag började köpa skivor med gruppen. Tror det var "I say I say I say" som blev mitt första köp, och jag minns mycket väl att det var på Andra Långgatans Skivhandel. Sju singlar av tio låtar och Andy Bell sjunger bättre än någonsin.
De senaste fyra åren har jag legat ganska lågt med Erasure. 2006 köpte jag en DVD med deras videos, men den har jag knappt hunnit titta på.
Dock, dubbel-dock; "Chorus" från 1991 - en fantastisk skiva som märkligt nog har gått mig obemärkt förbi. Men tänk att då jag köpte skivor med Erasure var Spotify antagligen bara en liten en tanke så det var inte lika lätt att upptäcka "ny" musik.
Men bättre sent än aldrig. Nu går "Chorus" lika varm som en kebabgrill i en storstad en lördkväll.
Det jag egentligen, e g e n t l i g e n, vill säga, är hur bra Erasure är. Jag är mycket medveten om dess status i "finare" kretsar (och hos Sonicläsare). Men tror bara att det är så att Erasure är så geeky att folk inte vågar säga annat än att de är skit, även om många nog tycker de är okej åtminstone.
Så sluta att vara så jävla cool.

212. MGMT

2010-05-25T11:14:00.007+02:00

Hade tänkt ta tag i "veckans låt" igen och tipsa om öppningspåret på MGMT's senaste platta, men då jag finner hela albumet smärre fantastiskt samt att jag håller på med en ganska omfattande recension av skivan, säger jag bara kort och gott: Köp skivan för helv***.

(För alla gillar ju smart Surfpop, som egentligen inte är surfpop, utan snarare mer sjuttiotalspsykadelika med doser av Love.)

211. DIO 1942-2010

2010-05-17T17:30:00.004+02:00

Ronnie James Dio är död. Trots att jag inte varit den som gått runt och snackat om hur grym Dio är (han hade ju grym röst, så det hade jag kunnat snacka om), så har jag sedan jag upptäckte skivan "Mob Rules" (Black Sabbath) från 1981 varit ett stort fan av just den plattan - och för er pålästa, så är ju Dio vokalist där. En fantastiskt rockplatta med en hel del ös och ballader som mynnar ut i bombastiska finaler.
Mycket av jobbet gjorde Dio med sin fantastiska sång.
Jag kanske inte är tillräckligt påläst, men det verkar som om hårdrocken har förlorat en stor man.

210. NOSTALGI: SUPER MARIO 64

2010-05-16T23:18:00.009+02:00

(Per: Så här ser bossen ut som jag snackade om härom dagen. Jag har klarat den nu, den var ungefär svinenkel).
Nåväl, har ett Nintendo 64 hemma och försöker ta igen lite historia. Super Mario 64 kändes lite sådär självklart. Det som överraskar mig är att grafiken inte alls är så fruktansvärd som jag minns den. En sak som tyvärr inte överraskar mig, utan kvarstår som N64:ans stora akilleshäl, är den världelösa analoga spaken (som alla verkar vara trasiga efter 14 år, det är inte många som säljer fult fungerade kontroller på t.ex. Tradera).
Trots kontrollen lyckas jag ta mig framåt någorlunda behagligt (ja "någorlunda" - lite kramp får man allt). Och nu har man då fyra stjärnor! Längre än så här har jag aldrig kommit. När Robert T. satt där med sin N64 och spelade Diddy Kong och Zelda, satt jag med mitt Playstation och skröt om Final Fantasy 7 och Suikoden. Nu såhär i efterhand kan jag dock säga att Nintendos 64:a står sig bäst. Den är på något sätt mer tidlös. Fast det kan bero på att jag har Super Mario 64 i åtanke.
För det är ett väldigt underhållande spel faktiskt, trots bristande kvalité på handkontroller.

209. MEGA MAN 5

2010-05-11T12:12:00.010+02:00

Ett komplett fint exemplar (dock ej mint) av Mega Man 5 till Nintendo 8-bit.

Detta fina spel lades ut på Tradera den 4:e maj och avslutades den 11:e maj. Slutpris? Jo, 3002 kr! Ganska sjukt mycket om tänker efter.

208. NÅVÄL

2010-05-11T12:01:00.003+02:00

Man är väl någorlunda tillbaka i skrivandet, fast egentligen kanske det är så att jag behöver en paus från mitt studerande i ämnet "Persondatorer". Alla dessa siffror, begrepp och svårlästa långa engelska texter.
Vill nog hem och lyssna på MGMT och dricka kaffe med frugan.

207. EN BLINKANDE BUBBLA

2010-05-10T22:01:00.003+02:00

Det här året har gått så snabbt. Snart är det ju sommar igen. Jag som tyckte att sommaren tog för slut för inte så längesedan. Jag var väl i koma under vintern.

Det är en blinkande bubbla på tv:n här. Och jag är trött.

206. FENOMENET DÖR UT

2010-03-30T12:15:00.006+02:00

Man skulle kunna säga att det var ett tag sedan. Tid och andra prioriteringar har stått i vägen, dessutom är fenomenet blogg lite föråldrat och osmidigt. Okej jag vill tipsa om en skiva; jag skriver det på facebook och alla jag känner vet det inom några timmar. En blogg begränsas till några få läsare.

Men självklart har också detta sina fördelar! Alla låtsasvänner och låtsasbekanta och wannabes och gamla klasskamrater som man inte träffat på femton år, behöver kanske inte veta att Midlake släppt årets skiva (även om jag nämnt just det på facebook). Den slutna kretsen är också viktig.

Fast då tid i mitt liv just nu är väldigt dyrbar (och då menar jag egentid), lägger jag den på det som jag allra mest vill göra, och då är det nog inte att uppdatera min blogg. Läsa böcker (se bild för mina senaste böcker i samlingen, cirka 80 kanske?), hänga på Tradera, se film och spela tv-spel.

Och om jag vill tipsa om något pratar jag hellre om det i telefonen eller ansikte mot ansikte.

Hoppas Vi ses snart.

205. VECKANS LÅT: VAMPIRE WEEKEND

2010-02-19T21:45:00.006+01:00

"White sky" med Vampire Weekend. Paul Simon! Paul Simon! Graceland! "Contra" - albumet där denna låt är hämtad från - fick bli årets första skivköp. Oj, jag trodde inte man kunde låta så här mycket Paul Simon. Gruppens andra album är något snäpp svagare än debuten, men står sig väldigt bra iallafall. Denna glada poplåt är svår att värja sig mot och självklart föll jag som nykär tonåring med tre folköl i kroppen.

204. VECKANS LÅT: MIDLAKE

2010-02-13T11:19:00.009+01:00

"Acts of man" med Midlake. Gått här i några dagar och velat tipsa om den här låten, men självklart har Sonic med den på sin senaste skiva (med numret som kom igår), och plötsligt känns mitt tips lite förlegat. Men sen tänkte jag, skitsamma. Det här en låt av sån klass att ingen bör gå miste om den. Även om den rör sig inom området folk, americana, gitarrmys till rödvin och nick drake-vackerhet, är den något för ALLA. Att "Acts of man", som inleder Midlakes senaste alabum, följs av, tja iallafall, åtta fantastiska spår, gör inte saken värre.

Midlakes senaste "The Courage of Others" är en klar favorit till årets album redan nu. Tills du ser den på min lista kan du gå in och lyssna på Spotify redan nu. Sen säger du: "jag håller med", när det väl händer.

203. DEN NYA ERAN

2010-02-09T22:51:00.003+01:00

Jag får väl ta och börja blogga igen antar jag. Ibland kan jag ändå sakna att uttrycka mig även om det allt som oftast känns ganska menlöst. Den privata bloggen är trots allt ett döende fenomen och nu måste man typ heta Alex för att orka ha en blogg, om ens det. Från och med den här veckan startar iallafall veckans låt några veckor framöver.

202. NEW SUPER MARIO BROS WII

2010-02-03T22:27:00.002+01:00

För en tid sedan fick vi en femhundring för att köpa ett spel; det blev New Super Mario Bros Wii! Fruktansvärt kul och man blir fruktansvärt nostalgisk (och fruktansvärt, eller ok, lite, arga på vandra när man krockar hela tiden). Tur att vi fortfarande har tre världar kvar.

201. HEART SKIPPED A BEAT

2010-02-01T17:08:00.001+01:00

Hela januari månad har egentligen handlat om en enda låt, The XX's "Heart skipped a beat".

200.0-TALET OCH DESS RELIKER

2010-01-05T22:31:00.004+01:00

Jag måste väl också sammanfatta 2000-talet antar jag. Inte för att det går. Jag skulle behöva skriva en bok eller två för att få med allt.

Satt och skissade i ett anteckningblock för några dagar sedan till några topplistor jag tänkte göra (över bästa skivor, filmer, spel...), men kom fram till att det är en alldeles för stor uppgift. Dessutom har alla sina egna minnen över 2000-talet. Så. Jag tänker här skriva om vad jag personligen minns mest på 2000-talet oavsett om det släpptes på 2000-talet eller inte. Bara det satte avtryck liksom. Och så bantade jag ner skiten till bara musik.

Så, varsågod.

/2000-2009/

Nummer ett, utan tveka; Håkan Hellström. Inte bara när det gäller svenskt, utan han tar hem hela skiten. 2000-talets artist. Punkt slut.

Andra jag lyssnade löjligt mycket på första delen av deciennet: Interpol, U2, Placebo, Broder Daniel, Skinny Puppy, Muse och The Cure. Bara för att nämna några.

Det mest klassika åren jag minns musikaliskt måste vara 2003 och 2005.

Hur mycket jag lyssnade på Radioheads "Hail to thief" och Marilyn Mansons "Golden age..." 2003 går inte att beskriva.

Och 2005 var Antony & The Johnsons "I am a bird now" soundtracket till alla brokiga dagar. Kents "Du & jag, döden" lämnade avtryck. Och U2 var störst i liveväg.

2006 och 2007 var väl ändå ganska anonyma? Kanske berodde på att jag inte hade råd att köpa skivor och att Spotify (En viktig uppfinning för dem med tunn plånbok) ännu inte fanns. Men jag såg iallafall Robbie Williams på Ullevi.

2008: Glasvegas och Fleet Foxes. Och Frida Hyvönens "Silence is wild". 2008 var ett väldigt bra skivår.

Bob Dylan bara fanns där hela tiden. 2001, 2006 och 2009. Studioalbumens år kanske han utmärkte sig mest, men han fanns även där hela tiden med bland annat sin biografi och bootleg-series.

Jag skulle kunna gå igenom gamla tidskrifter och googla för att leta fram deciennets guldkorn, men jag resonerar så att det jag minns måste vara mest relevant.

En grupp jag höll på att glömma är följande: Depeche Mode. De har inte varit särskilt viktiga, för varken mig eller dagens musikklimat. Personligen har jag mer minnen till Martin Gores soloalbum (även om "Playing the angel" och "Sounds of the Universe" är hästlängder bättre) . Men den klass som de fortfarande visar efter så många år (och några svagare album) är imponerande.

Nej, jag slutar där. Hoppas dina tio senaste år har smiskat rumpa!

199. ÅRETS BÄSTA SKIVOR 2009

2009-12-30T22:02:00.000+01:00

1. BOB DYLAN - TOGETHER TROUGH LIFE

2. DEPECHE MODE - SOUNDS OF THE UNIVERSE

3. LOCAL NATIVES - GORILLA MANOR

4. GRIZZLY BEAR - VECKATIMEST

5. JULIAN CASABLANCAS - PHRAZES FOR THE YOUNG

6. RICHARD HAWLEY - TRUELOVE´S GUTTER

7. ANTONY & THE JOHNSONS - THE CRYING LIGHT

8. MARKUS KRUNEGÅRD - PRINSEN AV PEKING

9. THE FELICE BROTHERS - YONDER IS THE CLOCK

10. FREDDIE WADDLING - THE DARK FLOWER (DEN MÖRKA BLOMMAN)

strax efter...

THEM CROOKED VULTURES - THEM CROOKED VULTURES

MUSE - THE RESISTANCE

LILY ALLEN - IT'S NOT ME, IT'S YOU

198. VECKANS LÅT: LOCAL NATIVES

2009-12-29T21:05:00.003+01:00

LÅT: "Warning Sign"

ARTIST: Local Natives

ALBUM: "Gorilla Manor" från 2009.

"I got money now! I got money now!". Local Natives kunde man läsa om i näst senast Sonic och de utnämndes till den sista indiehypen detta årtionde. När man lyssnar på deras debut kan man inte annat än att känna förståelse. "Warning Sign" är en poppig historia som låter väldigt mycket Arcade Fire om jag måste nämna något i jämförelse. Att det blev just denna låt på albumet är en slump - de flesta är riktigt bra; "Warning sign" är dock min favorit nu, och det är väl det som räknas antar jag.

197. JULEN

2009-12-20T21:48:00.002+01:00

Julen närmar sig med stormsteg och snön ligger tätt utanför ytterdörren. I år ska julen för mig bara vara ett tillfälle för avkoppling och god mat, i gott sällskap förstås. Just avkoppling är något som inte alla verkar hinna med under julhelgen.

196. VECKANS LÅT: JULIAN CASABLANCAS

2009-12-19T17:29:00.004+01:00

LÅT: "Left & Right In the Dark"
ARTIST: Julian Casablancas
ALBUM: "Phrazes For the Young" från 2009
Julian Casablancas har gjort en fantastisk comeback med sitt soloalbum "Phrazes for the young". Totalt 8 låtar, och alla är riktigt bra. Inte illa pinkat! Lyssna här nedan på en av favoriterna:

195. THEM CROOKED VULTURES

2009-12-18T09:26:00.003+01:00

Them Crooked Vultures är coolast just nu. Och, ja, det är ännu en i raden supergrupper, med Josh Homme (Queens of the Stone Age), Dave Grohl (Nirvana, Foo Fighters) och John Paul Jones (Led Zeppelin). Hur samarbetet har börjat och gått till tänker jag inte gå in på här men det låter jäkligt bra iallafall! Svulstig rock med en hel del psykadelika.

194. VECKANS LÅT: MÖTLEY CRÜE

2009-12-14T19:57:00.006+01:00

LÅT: "Live Wire"
ARTIST: Mötley Crüe
ALBUM: Too Fast For Love (1981)

Det vore på gränsen till kriminellt av mig att inte utnämna en Mötley Crüe-låt till veckans låt, då de är dem jag lyssnat mest på de senaste två veckorna. Främst har det gällt albumen "Too fast for love" och "Shout the devil" (1983) - de två bästa enligt mig. "Live wire" är en jävla rökare, och jag kände att det kan inte vara fel att införa lite sleaze i de svenska folkhemmen!

193. NÄSTA ÅRS PLANER

2009-12-07T18:07:00.002+01:00

Om allt går enligt planerna kommer jag skriva för en ny nöjessida nästa år. Därav kommer antagligen min blogg halta, men det är något som jag absolut ska försöka motverka. Bloggen måste leva vidare, men samtidigt är jag väldigt sugen på att börja recensera skivor igen, så vi får se vad som händer.

192. VECKANS LÅT: LAURYN HILL

2009-12-06T19:06:00.004+01:00

LÅT: "Lose myself"

ARTIST: Lauryn Hill

ALBUM: Finns på soundtracket till filmen "Surf´s up" från 2007.

Jag har aldrig varit särskilt bekant med Lauryn Hill och gruppen Fugees som hon också medverkat i. Visst har jag känt till hennes existens, men det var så sent som förra året som jag för första gången lyssnade igenom hennes fantastiska "The Miseducation of Lauryn Hill" (1998). Förra veckan såg jag den animerade filmen "Surf´s Up" och kom på att jag läst om en låt i Sonic som var med i filmen och som tydligen skulle vara asgrym. Jo, och det var den också; låten heter "Lose myself" och är en fantastisk uppvisning i pophitslåtsnickeri. Hade den bara kommit före Amy Winehouse "Rehab" så hade den blivit en massiv hit.

191. VECKANS LÅT: BLUR

2009-11-29T11:15:00.005+01:00

LÅT: "Caravan"

ARTIST: Blur

ALBUM: "Think Tank" från 2003

När Blur 2003 släppte "Think Tank" verkade det som om jag var den enda som var lyrisk. I Sonic fick skivan betyget 2 eller 3 (av 10) och all annan svensk musikpress verkade tycka något liknande, förutom La Musik. Läste på nätet för ett tag sedan att albumet placerade sig på en 22:a plats på en topp-100-lista i Uncut över århundradets bäst skivor, och det var genom en omröstning bland alla typ 127 på redaktionen. Som åsikter kan gå isär.

Jag tycker likadant nu som jag tyckte 2003; "Think Tank" är en fantastisk skiva.

Albumets största och vackraste stund är "Caravan". En lugn låt i lunkartempo med mellanösterninfluenser. En låt jag aldrig verkar tröttna på. Det mest imponerande med låten är hur den lyckas transportera lyssnaren till en helt annan - och egen - värld. Och hur dess mittparti fortfarande ger mig gåshud.

190. OM INGENTING

2009-11-27T23:37:00.002+01:00

Det är inte längre detsamma i min kropp.
Man hinner inte alltid med. Varför skulle man hinna med.
Varför skulle man vara densamma i sin kropp.
Man hinner inte längre vara sig själv.

189. FRANKIE!

2009-11-25T19:32:00.005+01:00

Den här låten skulle lugnt kunna bli en av "Veckans låt", men då jag varje vecka föredrar att skriva om olika artister, slår jag här och nu ett slag för The Felice Brothers "Frankie's Gun" från samma album som "Ruby Mae".

188. VECKANS LÅT: THE SLITS

2009-11-23T15:27:00.005+01:00

LÅT: "Ask ma"

ARTIST: The Slits

ALBUM: "Trapped Animal" från 2009

I år kom deras mest uppskattade album "Cut" från 1979 som en deluxe-utgåva. I år släppte de även det första albumet på typ tjugofem år (dock nu med några nya medlemmar minus en gammal). Själv tycker jag "Cut" är otroligt cool. Tänk dig The Clashs "Sadanista!" men med en tjej bakom micken. "Trapped Animal" känns på sina ställen lite larvig med moderna effekter inblandad i något som liksom Ska låta lite uråldrigt. Dock är öppningsspåret "Ask ma" jävligt svängig. Inte så att låten i sig får mitt hjärta att dunka som baskaggen i en Iron Maiden-låt, men likväl får den mig att vicka lite på röven. Och ibland duger det gott.

187. TÖNTAR?

2009-11-18T14:42:00.005+01:00

Jag har gett kents "Röd" åtskilliga chanser men den där känslan sätter sig inte. Bäst kan den jämföras med Krawtwerks - soundet kent inspirerats av till "Röd" och som de även använt samma studio som - "Electric Café" från 1986. Vid den tiden hade Kraftwerk släppt skivor ungefär lika länge som kent, dessutom gjorde de precis som kent gör nu, en parodi på sig själva. Men där "Electric Café" är lite småmysig på sin ställen är "Röd" bara jävligt trisst.
Till det positiva hör att då jag skulle kolla upp "Röd" på Spotify hittade en riktigt sjysst skiva; Kent - "L´Homme De Mars". Låter lite som Divine Comedy. Jävligt fin.
"Röd" är bara töntig, gjord av töntar (se bild).

186: VECKANS LÅT: CHARLOTTE GAINSBURG

2009-11-16T13:54:00.006+01:00

ARTIST: Charlotte Gainsburg och Calexico
LÅT: "Just like a woman"
ALBUM: Soundtracket "I'm not there" från 2007

"I'm not there" från 2007 var en speciell film med ett väldigt bra soundtrack. Bob Dylan! Då är det svårt att misslyckas. Här gör Charlotte Gainsburg och Calexico "Just like a woman" sexig. Fick nys om denna version då det är snålt med Bob Dylan på Spotify, och den dök upp som i en dröm då jag höll på att torka golven på Sibylla. Basgången, plockspelet och Charlottes viskande franskbrytande engelska gör den oemotståndlig.

(Helgens tidbrist gör att förra veckans "veckans låt" är en dag sen.)

185. KATAKOMBERNA

2009-11-12T16:47:00.002+01:00

Sitter här på Sibylla och försöker slå ihjäl lite tid. Inte för att det uppskattas av de nya ägarna, men man är väl rock ´n roll! Har lyssnar på kents, Robbie Williams och Julian Casablancas senaste plattor, alla väldigt färska. Och jag tycker väl såhär: kents "Röd" är okej. Hittar inte direkt någon låt som får mig att få gåshud, men ja, jo, ok, några av låtarna kommer väl att kunna spelas på p3, visst någon låt kan väl få vara med på min Spotify-lista. Men eftersom jag inte hade några förväntningar så blev jag inte särskilt besviken. Däremot känns det tråkigt att Robbie Williams nya känns ganska slätstruken, försutom singeln "Bodies", som är ganska cool. Julian Casablancas, sångaren i The Strokes, debutskiva är dock grym. Härligt fräscht 80-talssound i en härlig genreblandning!
Ville bara få det sagt.
Vill påpeka att detta är mitt första intryck av samtliga skivor.
Nu ska jag gå och se om jag kan göra någon nytta.

184. VECKANS LÅT: ORANGE JUICE

2009-11-09T07:46:00.004+01:00

ARTIST: Orange Juice
LÅT: "Falling and laughing"
ALBUM: "You can't hide your love forever" från 1982, men finns även på den relativt nya samlingen "The Glasgow school" som finns på Spotify.

Den här låten kom egentligen som singel 1980 eller om det var 81, och får en att tycka att The Smiths sound inte är så fruktansvärt originellt egentligen. Cool funkig pop med desperat sång av Edwyn Collins.

(Det här inlägget tillhör förra veckan, så det här är förra veckans "Veckans Låt".)

183. 2007 2008 2009

2009-11-03T20:43:00.001+01:00

Tre årtal, tre år då The Felice Brothers släppt skivor. Hur har världen lyckas undgå denna felfria orkester? Ibland förstår man sig inte på världens lagar.

182. VECKANS LÅT: THE FELICE BROTHERS

2009-11-01T22:27:00.004+01:00

ARTIST: The Felice Brothers
LÅT: "Ruby Mae"
ALBUM: "The Felice Brothers" från 2008

Tänk dig Bob Dylan cirka 1975. Tänk dig The Band. Tänk dig amerikanska södern. Tänk dig sprucken röst uppbackat av ett dragspel. "Ruby Mae" är en lugn historia, men knockade mig lika hårt som om jag fått en sten i skallen. Här nedan finns ett litet youttube-klipp, men jag rekommenderar dig att gå in på Spotify och lyssna på låten, då klippet inte är av bästa kvalité.

181. VECKANS LÅT: ISOLATION YEARS

2009-10-25T20:52:00.003+01:00

ARTIST: Isolation Years
LÅT: "Look what I've done"
ALBUM: "Cover the distance" från 2005.

I mitt tidgare liv avfärdade jag Isolation Years innan jag ens hört dem. Nu gav jag dem en chans då jag hittade en skiva med dem på Ginza för 39 kronor. Visst, de är väl fortfarande inga favoriter, men det var en pärla som fastnade i mitt huvud: "Look what I've done". En underbar lugn poplåt fylld med tamburingung och stämsång. För allt i världen: Lyssna på låten genom Spotify!!! Du kommer inte ångra dig.

180. GRISEN ÄR DÖD

2009-10-24T21:00:00.002+02:00

Konstig titel på mitt inlägg kanske, den bara dök upp i mitt huvud. Jag har inskaffat en liten gris åt Edgar idag och antagligen blev jag inspirerad av den då jag gick in till datorrummet. Efter tio timmars arbetande är min hjärna ganska slut. Skulle egentligen tipsat om en helt fantastisk låt, men det gör jag imorgon istället.

179. EFTER OSS SYNDAFLODEN

2009-10-22T19:30:00.004+02:00

Jag har själv gett mig några minuter att skriva om detta praktverk: Stig Claessons, vad det sägs, halvt om halvt självbiografiska bok "Efter oss syndafloden", som utspelar sig i femtiotalets Paris. Min första reaktion är inte att det är själva staden Paris som är det viktiga (trots att det känns som man är där), det har inget med bokens behållning att göra, utan det är karaktärerna; Svenolle, Gunnar, Beata, Chuck och Diana. Fräcka och coola oneliners, kommentarer och uttryck. Sen har vi bokens slackeraktiga attityd. Det avslappnande. Rock n' rollen utan musik.

Som jag sa till någon; boken känns som den varit skriven av en kombination av Charles Bukowski och Erlend Loe. Typ Factotum minus allt snusk plus Erlends banala.

Trevlig läsning måste sägas lite sådär på sniskan.

178. SKRAMMEL ELLER VAR DET SVAMMEL

2009-10-15T18:41:00.002+02:00

Klart man inte kan ha en jämn uppdateringssvit. Man har inte allitd tid, bloggen känner det. Så man kan säga att en blogg som sällan uppdateras har en upphovsman som lever livet, och att en som uppdateras ofta - alltid - har en upphovsman som inte gör det. Liksom; vem fan hinner uppdatera varje dag?!
Vet inte varför jag tar upp det, vill bara få fram att bloggen ibland kan vara ett stressmoment.

Annars: Löv, en jävla massa löv. Jag vill bli klar med min bok; preliminär titel: "Frida och vargen". Gitarrspelande (måste bli klar med den jävla låten "ask the lord"). Pearl Jam! Pearl Jam är bäst just nu. Det deras nya skiva visade sig vara sjuhelsikes jäkla bra!

177. NY VÄGAR ATT GÅ

2009-10-08T09:04:00.001+02:00

Tur att man har en laptop som man kan söka jobb på. Jo, Sibylla blev en kort karriär.

176. KISS

2009-10-06T17:20:00.003+02:00

Det känns så sjukt. För elva år sedan satt jag och min bror, och kanske Per och Totte, och tittade på Voxpop och blev hänförda av KISS då nya singel "Psycho circus". Grymt, tänkte jag. Dom är ju trots allt väldigt gamla! Men så sitter jag en morgon och får syn på att de har släppt en ny skiva, "Sonic boom". Elva år sedan sen sist. Känns sjukt. Att tiden går så fort. Och att KISS fortfarande släpper plattor.

175. TOMHETEN EFTER

2009-10-06T07:59:00.002+02:00

Klart jag känner en viss tomhet efter "Blonde". Spelar ingen roll att jag samma dag som jag avslutade praktverket började med "Efter oss syndafloden", eller vad den heter, med Slas, eller vad han nu kallas. Det är inte det att jag inte fått nog, jag menar tittar jag på boken så tänker jag: "det här var verkligen allt". Bara det att, det känns som någon har dött, känns som någon som ständigt varit närvarande inte finns mer.

Men nu mot nya breddgrader och upplevelser!

174. OAETS BLONDE

2009-10-01T22:33:00.003+02:00

Det känns overkligt, men så kom då den stund då jag läste ut Joyce Carol Oates "Blonde". 862 sidor i näst minsta tänkbara teckensnittet. Faktiskt, 9 månaders läsning (Tåls att nämna att jag under denna tid haft flera veckros paus, plus att mina lästillfällen är väldigt bergränsade)!

Och vad ska jag säga mitt i denna tomhet, klart boken var fantastisk, annars hade jag slutat efter hundra, tvåhundra eller iallafall trehundra sidor. Boken är så trovärdig att jag nu tror att jag är Marilyn Monroe-expert, fastän "Blonde" är en fiktiv sak.

Det är inte det att det är något unikt med boken, bara det att det är en väldigt bra och spännande historia. Man är där och vill vara där och sen vill man sticka fort som fan för det blir otäckt men man vill veta vad som händer och så... man är fast.

173. FROST

2009-09-29T09:00:00.002+02:00

Imorse drabbades jag av frosten. När man inte planerat minusgrader kommer lätt schemat i obalans. Jag gjorde dock en snabbskrapning och kom iväg till snabbköket.

Idag förväntar jag mig något från cdwow!

172. SHOPPING WARIO AND WHITE ARTICLES

2009-09-25T19:32:00.006+02:00

Jag berättade för er att Placebo har blivit bra igen. Idag märkte jag att den mästerliga "Ashtray heart" är släppt som singel och finns på Spotify! Lyssna på den där. Jag får den där känslan jag fick 1999 då jag först hörde dem och hade med dem på alla diverse blandkassetter jag lyssnade på när jag var ute och gick om kvällarna.
Idag var vi i Jönköping på Media Markt. Vi var ute efter ett kyl/frys-paket. Såg ett rätt sjysst för 8970:-, det verkade okej iallafall. Men du vet försäljaren... Det blev ett paket för 12990:- Fast, självklart - självklart! - var vi väldigt nöjda med köpet.
Det blev ett impulsköp också: "Wario Land: The shake dimension" till Wii. Läste om det för ett tag sedan och det verkade ju kul. Kostade ju under hundralappen för fan!

171. OCH SÅNT

2009-09-24T11:42:00.003+02:00

Min spotify-topp (de artister jag har flest låtar med) just nu: Robbie Williams, Markus Krunegård och The Cure. Toppen säger absolut ingenting, förutom det faktum att Robbie Williams gör musik som passar väldigt bra på Sibylla. Strax efter topp-tre kommer en hel drös som jag har tre låtar med, till exempel The Who, Håkan Hellström, Gnarls Barkley och Kent. Spotify är en stor livräddare på jobbet!

170. ASK THE TRÄ

2009-09-23T10:23:00.002+02:00

"This song is entitled...", med skrovlig Dani Filth-röst. Det är det jag tänker på när jag ska börja nämna låtar. Min nästa demoskiva blir iallafall något i basement tapes-anda då jag ska spela in den nere i gästrummet i källaren. Nu handlar det egentligen bara om tid och att få den där kicken, känslan. Jag har nämligen några låtar.
En låt jag suger lite på är "Ask the lord", som jag inte tänker beskriva innebörden av, men som är en lugn historia, med plockgitarr, piano och stråkar. En låt som jag nu känner kommer bli en hit (med hit, menar jag en låt jag kommer bli väldigt nöjd med). Men man vet aldrig när jag väl sitter där, det kanske blir skit.
"The mighty comeback" är en ironisk titel för några års frånvaro från inspelningen. Jag vet inte, den känns lite väl pretentiös i dagsläget, men melodin är jävligt catchty. En lösning på problemet är väl att ändra texten, men samtidigt föddes orden samtidigt som melodin så man vill ju inte vara någon hitler mot sina egna låtar.
Annan pärla: arbetsnamn"Body". Skrevs 2003, men har inte lyckas göra en bra inspelning ännu. Dessutom håller jag på med en ny text till den så den får heta "Body" så länge. Väldigt Radiohead-inspirerad.
Nåväl.
Jag håller på att exprimentera med träljud, något som är väldigt vackert. Ni ska få höra!

169. IRENE HUSS

2009-09-23T09:02:00.003+02:00

Okej, Irene Huss. Jag har sett samtliga sex delar nu. Trodde aldrig i helvetet att jag skulle ge mig in på något sådant, men eftersom jag av en slump såg första filmen, blev jag liksom indragen och ville se de andra. Dock är det egentligen bara den första filmen som är riktigt bra, det andra är bara... sådär. Jag menar alla dessa svenska kriminalhistorier! Vad är det egentligen som fascinerar typ 80% av svenska folket. Lättsamheten? Det logiska? Pang-pang på svenska?

Jag gillar Sopranos. Äkta skit det.

168. INDUSTRIN NU

2009-09-22T15:12:00.003+02:00

Det är så jävla höst idag, löven flyger som i ett orkankaos. Sitter här och lyssnar på Markus Krunegårds "Hela livet var ett disco" - enligt mig en av årets låtar bland många andra! Det har kommit så mycket bra musik i år. Jag tänker inte sitta och rabbla här och nu, men vill bara slå ett slag för att musiken inte är död, trots att industrin är helt fucked up. Snälla skivindustrin, kom tillbaka! Inget går upp mot att sitta och smeka en nyinköpt skiva.
Spotify är dock en geneialisk tjänst som jag utnyttjar varje gång jag använder datorn, så helt skit är ju inte musik genom internet. Men. Tanken att man i framtiden kommer sitta och beställa all musik i form av små musikfiler. Fy fan.
Nä, nu går jag och läser en artikel om Bob Dylan. Jag behöver något äkta!

167. sidan 767

2009-09-20T10:27:00.003+02:00

Har nu närmat mig slutet i mastodontboken "Blonde" och måste säga att det har varit en fantastisk resa. Dock kommer jag nog känna vemod när den tar helt slut. Den där jävla boken har följt med mig hela året!
Pearl Jam! Nästa vecka kommer deras nya skiva och nu sitter jag här och lyssnar på senaste skivan för att peppa igång liksom.
Och. Jag hörde en grym låt på Sonics senaste skiva; Bear Quartet - "Millions". Den finns på Spotify, så lyssna på den där!

166. OND BRÅD DÖD

2009-09-15T10:48:00.002+02:00

Swayze död. Tragiskt. Han var ju trots allt en sexsymbol när jag var liten. Och han var cool i "Donnie Darko". Och, hm, "Ghost" och "Dirty Dancing" är ju ändå underhållande på sitt lilla humoristiska sätt. Var han en bra skådis? Sådär. Men det är ju ändå tragiskt.

165. MINDRE TID, MER SOM DOM ANDRA

2009-09-14T18:36:00.003+02:00

Människors liv verkar te sig samma: man är barn, har kompisar, växer upp, leker - lala, man går i skolan, man blir äldre, flickvän, pojkvän, man pluggar hårt eller skiter i skolan, går ur gymnasiet, pluggar vidare, eller jobbar, får mindre tid, go go, man upptäcker gym, resor, annat exotisk, andra städer, flytt, försvinnande, mindre tid, skaffar barn, ännu mindre tid, kompisar försvinner på vägen, hinner aldrig ses, jobb, studerande, trötthet, mindre tid. Och så sitter man här äldre och nostalgisk och har blivit en kopia av de andra man betraktade skeptiskt när man var yngre.

164. GRIZZLYBJÖRNAR!

2009-09-14T06:48:00.001+02:00

Jag är lat och orkar inte beskriva musik med ord och lägger därför upp ännu ett youtube-klipp. Grizzly Bear! En av årets vackraste låtar. Håll till godo.

163. RÄVARNS!

2009-09-09T17:16:00.002+02:00

Igår kväll satt jag och youtubeade och fann detta vackra resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=7bJC330fBPM

162. EN SÅNG FÖR NATTEN

2009-09-08T23:47:00.000+02:00

161. BÖCKER

2009-09-08T17:15:00.002+02:00

Goethe, Dostojevski, Ivar Lo Johansson, Poe, Carol Oates, Kafka, Sartre och Shakespeare. I ett bibloteksrum i Landvetter lämnades dessa giganter kvar i bokhyllorna. Klart jag blev lyrisk! Mer lyrisk är jag över tanken att en del av dessa vackra böcker snart är insorterade i bokhyllan i Påbo.

160. BACKSPACER

2009-09-02T07:24:00.004+02:00

Det passade sig väl att kära ned sig i Pearl Jam igen, då de släpper ny skiva om cirka tre veckor. Jag trillade in på soundtracket till "Into the wild", gick sedan vidare till senaste skivan "Pearl Jam" och upptäckte att jag i stort sett hade missat den. Sedan fick jag för mig att gå in och kika lite om det fanns några ackord på hemsidan, och vipps, där hade jag nyheten om en ny skiva! Strålande. Klart jag blev glad. "The Fixer" som går att höra på Spotify är en rätt så trevlig sak.

Ett skivplace fick in en order igår.

Annars: nytt i skivhyllan; Håkan Hellströms "Försent för Edelweiss".

158. ÄNTLIGEN PÅVÄG

2009-08-24T07:06:00.002+02:00

Dom visa tänker så knaket hörs genom väggarna, men likt förbannat trippar jag fram utan att ge ifrån mig ett ljud. Dom säger säger jag är påväg, jag säger jag är i vägen.

157. HET GAY***

2009-08-03T00:22:00.005+02:00

Brian Molko och Placebo är snygga igen. Jag har sett en dokumentär om Joy Division som var bra och en annan spelfilm som inte var lika bra, bara ganska. Jag leker med bandnamn. Spotifyar.

156. HECTOR LAVOE

2009-08-01T09:09:00.001+02:00

155. BEAT THE BEAST

2009-07-31T22:56:00.002+02:00

Ursäkta min tidigare aggression, men jag är en arg ung man nu för tiden. Eller något sådant - jag kan väl få skylla på det?
"The Mighty Comeback" är en liten sång á la Radiohead som bara dök upp sådär. Jag menar från ingentingstans, en liten comeback, är det inte härligt.
Na na.
Grr.

154. VÄRLDEN ÄR EN JÄVLA BLUFF

2009-07-23T00:46:00.002+02:00

Fy fan för alla som gottar sig i Michael Jacksons död. FY FAN för Aftonbladet. AFTONBLADET. TA ER I RÖVEN. TA MED ER EXPRESSEN. Alla jävlar som försöker tjäna pengar på MJ genom att lägga upp en massa skräp på Tradera. Okej, jag är inte dummare än att jag förstår att de som äger MJs rättigheter alltid försökt tjäna pengar på honom. MEN VAD fan är det med alla. FOLK försöker med allt. Gå in och kolla själva, man vet inte om man ska skratta eller gråta.

OCH SEN: Varför existerar facket när dom beter sig som en bunt mesar? Bara för att jag är en mes så behöver ju inte dom bete sig likadant.

Jag är lite wrong och tvär idag. Kan inte hjälpas. Man vill ju bara dra ett streck över allt ibland!

153. ÄKTA POESI

2009-07-22T10:03:00.001+02:00

Jag kan inte hålla mig undan sådana här vackra saker, låtar som suger in allt som kommer i dess väg...

152. SÅ SÄGER JAG DET

2009-07-20T08:37:00.004+02:00

Det är inga dans på rosor att spela in en låt. Det är som, jag tror det var Dregen, sa: det kan kan vara jävligt trisst på vägen, men jävligt skönt när det är klart. Så känns det. Det är mycket kringarbete när man jobbar själv.
Iallafall när jag satt i bilen påväg hem från jobbet och skulle hämta Carina och Edgar, kom jag på den finaste av melodier. Min nästa taktik kanske blir att nynna fram melodier då mitt spelande är väldigt begränsat.
Och.
Jag vill göra en cover på MJ:s "Earth song", men textens smörighet är lite över min värdighet.

151. RAW MIXES IV

2009-07-10T07:45:00.002+02:00

Mina nya låtar ska låta så här: piano, kanske gammalt, träljud, galaktiska körer, akustisk gitarr, akustiskt, mäktig men enkelt. Du vet, nya låtar är på väg. Jag har en text eller två, en melodi på keyboard, men flertalet idéer. Först måste jag lära mig det tekniska. Sen ska jag ha tid också.

150. MESSA INTE MED MICHAEL!

2009-07-08T10:15:00.004+02:00

På dagensskiva.com hyllade de Michael Jackson och skrev om hans liv och musik. De första två kommenterna var för mig en smula humoristiska. Liksom, don't fucking mess with jacko!

"Primal" skriver: Inte en kommentar om hans påstådda brott? Som katten runt heta gröten?

"Niklas" svarar: Hade du (Primal) förväntat dig att få läsa något angående trötta pedofilianklagelser i en artikel vars titel är “Michael och musiken”? Ditt jävla fanskap, är så jävla trött på svin som du. Hoppas du dör (inget hot, en simpel önskan från min sida).Tack för texten Ola, lika bra som alltid.

Och "jag" bara: Oh yeah.

149. SOMMAR

2009-06-22T18:49:00.001+02:00

Jag är inte död, det är bara sommaren. Den är ju här nu och man njuter de stunder man kan.

148. DEN MAGISKA RÖSTEN

2009-04-29T07:40:00.003+02:00

Frida Hyvönens alster från förra året släpper inte greppet om mig. Gång på gång inspireras jag till nya vinklar, nya bilder - textrader som ploppar upp i hjärnan till Fridas toner. Jag börjar undrar vad det är för magi som döljer sig på "Silence is Wild". Det är ju på riktigt.

147. LOG CUTTER OCH SMÄRTA

2009-04-22T07:56:00.004+02:00

Veden tar mestadelen av min vakna tid, men snart är den klar. Och det tackar jag för, för min axlar, armar och händer börjar gå sönder.
Annars; första säsongen av Dexter är i rullning, Depeche Modes nya skiva är fantastisk!, jag planerar en tavla och snart ska Edgar ha kalas!

146. DEPECHE PÅ MODET

2009-04-17T13:58:00.001+02:00

Depeche Mode pryder det senaste omslaget av Sonic och bara det är ju helt fantastiskt. Dessutom äras den nya skivan med betyget nio.

145. REPRIS I BILDER GUD DAMMA IT

2009-04-16T06:21:00.007+02:00

1. Edgar gör en av sin första turer ute helt själv (alltså med en förälder bredvid). 2. Ved-Per kommer med ved och Edgar tittar intressant på. 3. Mannen i huset är ute och kapar ved.

144. PÅ BESYNNERLIGA VÄGAR

2009-04-09T13:54:00.003+02:00

Det har blivit många bokinköp de senaste två veckorna; stig claeson, ajvide lindqvist, coehelo, "liftarens guide till galaxen" och Georges Perecs "Livet en bruksanvisning" (en bok jag läste om i ett nummer av sonic som verkar intressant). Som om jag hinner läsa dem.
Inget går upp emot att hålla i en rejäl bok, en sliten pocket, känna lukten av åttio år gamla pappersark. Och alla dessa ord och invecklade meningar.
Just nu håller jag på att läsa "Blonde" med Joyce Carol Oates. Och det går väl sådär rent hastighetsmässigt. Jag har hunnit med cirka 240 sidor sen i januari och det är ingen särskilt upplyftande statistik. Jag har mina 10 minuter innan jag somnar, om ens det.
Man kanske borde lägga alla bloggminuter på läsning.